...
Ont i magen, hugg i bröstet.
Det är inte roligt.
Inte det minsta.
Varför har det då blivit såhär? Hur kunde detta hända?
Jag vet inte, vet du?
Jag tror ingen vet. Vi trodde kanske inte att det skulle bli såhär till slut.
Jag trodde det då inte iaf, och hoppades inte på det heller.
Men nu står vi här. Eller rättare sagt, jag står här. Det gör ju inte du.
Du lever vidare ditt liv, som om inget har hänt. Är det kanske vad du ville?
Är det vad som var meningen med det hela, låtsas som att ingenting har hänt?
Jag vet inte. Jag förstår mig inte på dig.
Och vad jag har förstått så är det inte många andra som gör det heller.
Hur kan någon som är så mogen, samtidigt vara så omogen?
Jag kan inte förstå det. Jag ser ingen anledning till att man ska bete sig så som du gör.
Gör du?
Jag vet, jag ska inte bry mig.
Jag ska gå med huvudet högt, och bara ge dig en nick. Absolut inget mer.
För det är vad du förtjänar.
Om du ens förtjänar det..
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej tjejen! Jag måste bara stampa och göra avtryck med mina stora fötter (stl 37) i din blogg, så du vet att jag är här!!!! Just nu verkar du behöva en spark i röven också efter att jag läst ditt inlägg. Du vet att ingen kan trycka ner dig!!! Jag har försökt ett helt år med har inte lyckats en cm. Så nu kan du inte låta denna personen göra det heller. Får inte jag får inte han/hon. =) Håll huvudet högt! Jag hajar på dig och du är bäst! Puss Kram PP!!!
Postat av: Maria
Du är för bra, PP.
Trackback
