no shit
då var det dags igen. eftersom min förra blogg bara försvann fick jag flytta vidare.
but now i'm back in business.
igår kväll fick jag beskedet, hon själv fick det igår morse. fick en klump i magen, och det var inte alls kul att läsa. det känns som det händer runt mig hela tiden. alltid är det någon. fast frågan är om man började reagera först efter Walle, för innan kanske man inte tog till sig det på samma sätt. detta är ju iofs inte det första som ändrat sig sedan Walle gick bort. allt har ändrat sig. kanske är det så, att när man genomgått något så hemskt förstår man vad som är viktigt och vad som egentligen betyder något. vad vet jag egentligen? vet inte mer än vad jag känner.
Vila i frid, Inga Viola Lindh!
and you, my friend. i'll be here for you. always.
jag väljer att inte skriva något 'dagens citat' idag. istället blir det en tyst minut. en tyst minut för en kär bekant som hastigt lämnat oss..
- "........................" -
so long.
Kommentarer
Trackback