but the heartache lives on inside
Kändes lite tungt att lämna lägenheten idag efter att ha packat ner lite i flyttlådor. Det känns som att det snart är dags, dags att lämna ifrån mig lägenheten. Usch, vill inte ens tänka på det. Börjar bli riktigt jobbigt.
Vill ju inte lämna egentligen. Men som alla förstått så har jag ju inte haft något val. Och jag vet att jag har tagit rätt beslut och att jag förmodligen inte kommer att ångra beslutet. Men trots det är det jobbigt. Kommer sakna att bo ensam, att träna därnere (både i hallarna och på gymmet). Och framför allt kommer jag att sakna tjejerna. Alla de underbara tjejerna. ( och Lasse)
Näe, usch.. :'(
- "vi försöker och försöker, men får ingen utlösning" -
So long.
Kommentarer
Trackback