football
Igår, en timme innan träningen fick jag panik. Jag insåg att matchen mellan Inter och Manchester United skulle visas på en kanal jag inte hade. Jag kollade runt och Niklas Holmberg (den riktiga Holmberg) berättade att de hade den kanalen. Jag sa att jag kommer gärna över och tittar, men han skulle inte vara hemma förrän till andra halvlek så jag skulle försöka fjäska med Sofia. Det var svårt till en början, men till slut gav hon med sig. Jag kunde gå till träningen och känna mig lugn.
Början av träningen var en pina, så jävla jobbigt. Jag trodde att jag skulle dö där på slutet. Men när Mikael sa att det var en minut kvar fick jag extra energi och sprang förbi en massa folk. Sedan hände dock något. Jag fick sån jävla kramp i magen att jag inte kunde stå upp. De kändes som att jag skulle svinna vilken sekund som helst. Så jävla tråkigt när det är en så hård träning och så kan man inte fullfölja, inte vara med. För det gick inte. Men jag ville så gärna. Jag försökte verkligen, men så fort jag reste mig upp kom det magonda tillbaka. Tacka Gud för Maggan och piller!
Så jag låg vid sidan och sjöng istället. Tjejerna som fullföljde träningen utan minsta fusk ska vara stolta över sig själv. Man vet själv om man fuskat eller ej..
Efter träningen blev det en snabbdusch där Jeffan och jag sjöng: "Glory, glory Man Utd". Sedan hem till Holmberg för att titta Inter-Man Utd. Vi diskuterade en hel del saker också. Matchen var bra, slutade dock 0-0 vilket är positivt för Man Utd. Bara Inter inte gör mål på bortaplan. Hoppas iaf att nästa match går på en sådan kanal som jag har.
Väl hemma igen hade mamma köpt en semla, då det var Fettisdagen. Åh, så gott det var. Visst tog bort lite grädde som alltid. Men den var riktigt jävla god, den där semlan!
