nonebullshit

Kan ingen ta besluten åt mig? För jag vill då inte, vet inte hur jag ska göra..

Nu har jag chansen. Chansen att starta min karriär, förutsättningarna är riktigt bra egentligen. Bara man ger sig faan på det. Måste satsa fullhjärtat. Och det är vad jag brukar göra, brukar inte mesa mig in i saker. Därför har jag ju guldläge liksom.

Men samtidigt som jag då startar den nya karriären, måste jag avsluta en annan. Visst, man kan inte kalla det karriär. Men det är något jag gjort i ett x antal år. Det är en del av min vardag, och har alltid varit. Ska jag bara sluta med det tvärt såhär? Det känns konstigt att inte liksom köra på hela vägen ut. Visst, jag vet att jag inte kommer att bli något. Det har jag alltid vetat, och aldrig velat heller. Har hela tiden sagt att jag ska hålla på så länge det är kul. Då är frågan; är det kul fortfarande? 

Jag är inte mogen nog att ta såna här beslut nu, med så kort varsel. "Men du är ju för faan 21 år snart, kvinna!" kanske du tänker. Men mogenheten sitter inte i åldern utan i just mogenheten. Jag är inte mogen nog nu att bestämma. Vill jag lägga av nu? Vill jag fortsätta?

Tycker inte att man lägger av såhär mitt i. Men om jag ska utomlands, då är det en annan sak. Känns som att om jag är kvar här i Sverige så vill jag avsluta det hela på rätt sätt iaf. 

Kan man kanske säga att man gärna tar jobbet om några månader? Skulle inte tro det va!

Faan, vad ska jag göra!? Vet att det bara är jag som bestämmer det hela i slutändan. Men man kan ändå be om råd..

BLÄÄÄÄ!