nonebullshit

Nu är jag äntligen hemma. Har varit på resande fot sen förra lördagen, därav den stora väskan jag har haft med mig som alla har kommenterat.
Jag har iaf haft underbara dagar på min resa. Både Karlshamn och Eslöv är två städer som får mig att må bra. Hur konstigt det än låter, så mår jag bra när jag är där. Dock var det lite jobbigt idag.

Åkte ju som sagt till Eslöv idag för att titta på Eslöv-Kärra. Det blev en ganska bra match ändå, med fina delikatesser från båda håll. Jag njuter dock av att se Lollo spela. Och varje gång jag träffar Eslövarna så är det alltid när jag kramar om Lollo som jag känner mig som ledsnast, det är då det känns att tårarna är på väg.


Idag, när jag satt där på läktaren, var det svårt att hålla tårarna borta. Jag lyckades inte. Hur mycket jag än försökte så gick det inte. Ville ju inte sitta och lipa som någon lipsill..
Inte nog med att det var mitt förra lag Kärra som spelade, och jag var inte med.. De mötte ju också Eslöv, som är väldigt speciellt för mig. Svårt att förklara, men det var jobbigt att sitta där. Tårarna rann, men jag försökte att tänka på något annat.. Det gick väl inte jättebra för så fort jag tittade åt planens håll kom både tankarna och tårarna tillbaka..
Det var inte alls kul, men som jag sa till Sanna så är det bara att bita i det sura äpplet. Men det är dock lättare sagt än gjort.. Det var tur att Seferaj och de andra dök upp till slut, annars hade väl jag suttit där och lipat ännu..