nonebullshit

Jag har funderat på hur många gånger man egentligen ljuger om dagen. Ofrivilligt.
Bara idag har jag ljugit flera gånger, utan att tänka på det liksom..
Folk frågar mig hur jag mår, jag svarar bra. Men frågan är varför jag svarar bra? Jag mår ju inte bra. Men samtidigt så mår jag inte heller dåligt. Det är svårt att förklara och därför gör jag det enkelt för mig och svarar bra. Så slipper jag följdfrågor, eller undrande frågor, konstiga blickar.. Det är mycket lättare att sätta ett leende på läpparna och säga: "Bra, själv då?".

Sen vill jag inte prata med vem som helst om mina problem heller. Om man nu kan kalla det ett problem? Fast det kan man nog. Jag kan inte sätta ord på mina känslor, vet inte hur jag mår eller hur jag känner. Det borde vara ett problem..
Det finns bara få jag verkligen kan prata om såna här knäppa saker som jag har för mig. Vickan och Sara är två av de personerna. De dömer mig inte, de finns där. Helt underbart.

Tack för att ni finns där för mig, även när jag är knäpp!