nonebullshit

Aj. Ont i magen. Får alltid det när sånt här händer.
Det får mig att tänka på Walle..

En ung kille har kört ihjäl sig utanför Lillkärrhallen i förrgår kväll.
Kört ihjäl sig låter så hemskt. Men det var precis vad han gjorde.
Motorcykel. För fort. Antagligen alldeles för fort. Pang. Livet är över.
Tycker verkligen synd om den familjen som än en gång blir drabbade av dödsfall.
Det är inte rättvist, ingen förtjänar det. Men livet har sin gång. Tyvärr.


Självklart får detta mig att tänka på Walle. Anders Wallin.
Han körde aldrig utan hjälm. Aldrig full. Inte för fort.
Ändå togs han ifrån oss. Inte rättvist!
Walle var helt underbar. Gjorde inte en enda fluga förnär.
Hade inte några ovänner. Blir så himla ledsen när jag tänker på det.

Varje gång jag åker förbi stället, stället där han förolyckades, blir det som
att allt stannar upp. Om det så bara är för en sekund.
I början kunde jag inte titta på stolpen, stolpen han slungades in i.
Men nu tittar jag alltid dit. Det blir så automatiskt. Ibland blir jag ledsen,
ibland arg. Arg på den jävla stolpen, det jävla staketet. Vore det inte för den..

I sommar har det gått fem år. Fem jävla år. Det är helt sinnessjuk.
Kändes som det var igår vi var hemma hos mig.
Och jag minns den 3 augusti. Jag minns vad jag gjorde den dagen,
jag minns hur jag förstod att du hade lämnat oss, att du var död.
Kvällen/natten blev väldigt lång. De öppnade kyrkan, vi tände ljus.
Jag och några till satt kvar när alla hade gått, vi satt kvar länge.
Solen hade varit uppe ett tag när vi lämnade trappan..