nonebullshit

Jag är ledsen. Jag är uppriktigt sagt riktigt jävla ledsen. Så ledsen att jag ligger i soffan här hemma och gråter. Varför jag gråter? Jo, det ska jag tala om för er.

Jag har en kompis som jag tycker väldigt mycket om. Och då menar jag verkligen väldigt, väldigt mycket. Hon är helt underbar. Jag har alltid kul med henne och jag tänkte ofta på hur glad jag var som hade henne som vän.
Det tänker jag inte på så ofta längre. För vi är inte så bra vänner längre. Och det gör ont i mig. Det gör ont i min själ. För jag tycker om henne så mycket, fortfarande, och det är riktigt jobbigt för mig att vi inte kan umgås på samma sätt längre. Kanske är det mitt fel, kanske är det hennes. Kanske är det bådas. Det spelar dock ingen roll längre. För det som är gjort är gjort. Man kan bara blicka framåt.
Jag önskar verkligen att vi kunde umgås på samma sätt som vi gjorde förr. För då mådde jag bra. Visst gör jag det nu med, men det är inte samma sak. Jag skulle vilja kunna dela med mig med denna vän.

Jag pratade med henne igår. Okej, vi smsade. Jag känner att jag inte kan prata. För så fort jag tänker på det börjar jag att lipa. Som nu till exempel. Jag ser inte vad jag skriver..

Jag önskar verkligen att allt var som det var förut mellan oss.
Jag vil inte att det ska vara såhär..