nonebullshit

Är det mig det är fel på? Eller är det någon annan?
Hur kan man i ena sekunden må bra och känna sig nästintill lycklig,
och i nästa sekund vill man bara krypa ner under filten med en
påse godis och bara gråta? Så händer något, något litet som får en
att sväva på moln igen. I bara några dagar innan det är dags för
"krypa-ner-under-filten"-känslan igen..

Idag ligger jag under filten. Det hade jag nog gjort hela dagen
om det inte hade varit för att Jessica tog tag i mig och fick mig
på bättre humör. Hon fick mig att tänka. Att tänka på mig själv
och på mitt eget bästa för en gångs skull.
För hon vet hur jag fungerar. Och hade fler gjort det hade det
kanske inte varit några problem.

Jag säger inte att det är någon annans fel att jag mår som jag
mår. Absolut inte. Men samtidigt är det inte bara mitt fel.
Kanske är det en kombination av både ditt och mitt fel?
Att vi inte tänker, att vi inte sätter oss in i den andres situation..

Kanske..