nonebullshit

Minns ni det här?

Nu är jag rädd. Riktigt rädd. Så rädd att jag skakar. Jag gråter när ingen ser. Det är inte rättvist. Det är fan inte rättvist.

Det finns så mycket jag vill säga. Men jag vågar inte. Jag kan inte. Det är för tidigt. Måste hålla humöret uppe. Hålla tankarna uppe. Och framföralt hålla hoppet uppe. Jag håller mina tummar varje dag. Håller tummarna för att det inte ska vara det värsta. Men samtidigt finns det alltid i bakhuvudet. "Tänk om.." Jag vill inte tänka om. Jag vill inte ens tänka. Jag vill inte behöva tänka "tänk om.." Det är fan inte så det ska vara. Inte i det här läget.

Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Det har varit för mycket av det här nu. Verklligen. Alldeles för mycket. Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte gråta. Jag vill inte vara rädd. För rädd är jag. Så in i helvete. Rädd för vad som kan komma att hända. Fan. Jag vill inte tänka i de banorna. Jag får inte tänka i de banorna. Inte nu. Det hjälper inte mig. Inte någon annan heller. Men det är svårt. Svårt att inte tänka på det.

Jag hatar det. Jag hatar det verkligen.

Jag vill inte..