nonebullshit

Ont i magen, hugg i bröstet.

Det är inte roligt.

Inte det minsta.

Varför har det då blivit såhär? Hur kunde detta hända?

Jag vet inte, vet du?

Jag tror ingen vet. Vi trodde kanske inte att det skulle bli såhär till slut.

Jag trodde det då inte iaf, och hoppades inte på det heller.

Men nu står vi här. Eller rättare sagt, jag står här. Det gör ju inte du.

Du lever vidare ditt liv, som om inget har hänt. Är det kanske vad du ville?

Är det vad som var meningen med det hela, låtsas som att ingenting har hänt?

Jag vet inte. Jag förstår mig inte på dig.

Och vad jag har förstått så är det inte många andra som gör det heller.

Hur kan någon som är så mogen, samtidigt vara så omogen?

Jag kan inte förstå det. Jag ser ingen anledning till att man ska bete sig så som du gör.

Gör du?

Jag vet, jag ska inte bry mig.

Jag ska gå med huvudet högt, och bara ge dig en nick. Absolut inget mer. 

För det är vad du förtjänar.

Om du ens förtjänar det.. 

Var i Vinslöv i helgen på träningsläger. Trodde att det skulle vara värsta hålan. Men det var det ju inte riktigt. De hade ju till och med minigolf banor inomhus. Och tur var väl det eftersom det regnade hela lördagen..

VI kom ner på fredagskvällen, efter att ha kört vilse (?). Snabb ompackning för de som fått nya väskor. (Jag hade inte fått någon för tryckeriet hade missat att trycka dit mitt namn, men den kommer snart). Sedan for vi iväg på träning. Efter det serverades det Tacobuffé i 'matsalen'.

Sedan bort till stugorna för att bädda och i stort sett sova. Jag skrämde bara upp de i stuga 5 riktigt rejält två gånger. Men det var skoj. Sedan låg vi och tjötade lite i stuga 4 (Pauline, Caroline, Sara och jag). Vi hade riktigt skoj.

Upp kvart i åtta för att ta på sig och sen åka bort till frukosten. Vi skulle gått egentligen, men som tur var så regnade det. Käkade frukost och sen for vi bort till hallen. På trappan ut från frukosten drog Linda ledbandet i foten. Fråga inte hur hon lyckades med det, hon bara gjorde det.. 

Först ett träningspass, sedan lite pastasallad till lunch. Efter det så var det vila i stugorna. Sen skulle vi spela två matcher och de som skulle spela den andra matchen (jag bl.a) kunde vila lite längre och skulle bli hämtade lite senare. Så när Palle, Sara och Carro for iväg låg jag kvar. När klockan började närma sig matchstart för första matchen vaknade jag och skulle gå och kolla i de andra stugorna om de visste när vi skulle bli hämtade. Men jag hittade inte en enda levande person i någon av stugorna. Fick panik och ringde Vickan. Hon sa att Lollo var kvar så jag gick bort till deras stuga. Och hon var där, tack och lov. Hon hade pratat med Harry och strax därefter kom Magnus och hämtade oss i flyktingbilen. 

Vi vann både matcherna och jag gjorde comeback i Kärratröjan. Jag gjorde väl en helt godkänd insats, men det var riktigt kul att spela med Palle igen. Som back in the days. Har saknat det en del.

Efter matcherna duschade vi och sen gick vi upp och käkade grillat. Det var gott. Sedan åkte vi bort till minigolfbanorna som var inomhus. Vi delade upp oss i lag. Det var jag och Sofia i 'bokstavsbarnslaget'. Kan väl inte säga att det gick sådär jättebra, åtminstone inte för mig i början. Men sen gick det desto bättre för mig, slog till och med bättre Sofia på vissa banor. Hur nu det kunde vara möjligt. Men viktigt var att vi inte kom sist, det gjorde Seferaj och någon. Men de som slog sämst var Eddie. Vi gick efter henne och Malin, och Eddie var riktigt kass (förlåt, men det är sant). Man kunde få 126 maxpoäng och Eddie lyckades få 108. Det säger väl en hel del?

Sedan for vi hem till stugorna för att sova. Jag skulle gå in i stuga 5 och säga god natt, men de bjöd på godis och hemligheter så jag blev kvar där ett tag. Sen var det min tur att bjuda på hemligheter. Tur att alla hemligheter stannar i stuga 5 bara. Så det är ingen som vet om de, förutom själva stugan. Jag försökte ta mig därifrån för att lägga mig i en timme ungefär, men de tillät mig inte att gå. Jag var väl för rolig, antar jag. Till slut fick jag gå och lägga mig. Palle och Carro hade redan somnat (och Sara var borta på fest) så jag fick smyga så gott jag kunde.

Upp tidigt på söndagsmorgonen. Det regnade inte så vi fick gå bort till Värdshuset och käka frukost. Det var ingen jättebit att gå egentligen. Kanske för Palle, men inte för en vanlig person. Käkade frukost och sen fortsatte vandringen mot hallen. Tränade ett pass, gick upp och käkade bakad potatis med räkfyllning. Sedan när och svara på lite frågor, diskutera och sen träna ännu ett träningspass. Efter det var det hyffsat snabb dusch och sen kom bussen och hämtade oss. Stannade på Donken och åt. Gnällde på mannen i de röda byxorna och det turkosa linnet. Sen var det raka vägen hem.

Väl hemma var det ingen vila om ni tror det. Mamma och pappa hade flyttat upp min stora säng och min bokhylla upp i Johans gamla rum, som numera är mitt gamla rum. Så det var bara för mig att flytta upp grejer åså i mitt rum. Men efter ett tag var jag helt slut och ville gå och lägga mig. Men inte kunde jag somna då heller. Så låg vaken i någon timma eller två.

Det var min trevliga helg det.

- "Palle-LIVE" -

So long.

Men riktigt bra film. Gå och se om ni inte redan gjort!

I helgen var jag på Tjörn Runt.

Fick skynda mig efter träningen, mamma skulle bort på kräftskiva och jag skulle äta med mormor. Sen ringde de från kräftskivan och ville ha dit mig. Och jag är inte den som är den, så jag gick över. Det var hos grannarna. Satte med Richard och hans vänner och chitt.chattade. Det var trevligt. Sen blev det sång och dans, härliga sånger.

Mamma och jag gick väl hem vid tre tiden.

Upp vid nio på möran efter. Käkade frulle och gjorde oss i ordning. Sedan gick vi ner till båten och åkte iväg. Först kollade vi på lite segelbåtar, som för övrigt inte hade kommit så långt då. När vi flutit runt där ett tag åkte vi till Stenungsund. Tankade båten och köpte glass. Sedan for vi vidare till Kyrkesund. Fick bullar åså där. Satt och tjötade och sen åkte vi vidare till en liten holme utanför Skärhamn. Träffade Hasse Båt & co. Satt där ett tag, fick revbensspjäll att stoppa i mig också.

Sedan åkte vi hem till landet igen. Jag lade mig och vilade lite. Hade jätteont i magen plus att jag var jättetrött. Mamma körde mig till Stenungsund där Jeffan plockade upp mig. Käkade lite Donken och sen åkte vi hem till henne. Gjorde oss i ordning och drack upp oss. Sedan när till Kookaburra. Natta och gänget var där. Vi dansade och mitt bankomatkort försvann. Men sen dök det upp igen och alla blev glada.

Jeffan och jag åkte hem i tid för att se handbollsmatchen Sverige-Brasilien. Först åt vi lite och sedan slog vi ner oss i soffan. Jag sov de första fem minuterna, riktigt kassa minuter, sedan somnade jag tydligen. Vaknade inte förrän Jeffan väckte mig och sa att Sverige vunnit. Fattade inte så mycket då, så fick ställa massa frågor för att jag skulle förstå. Trodde att jag bara blundat i fem minuter eller något..

Men det roliga var ju att Jeffan trodde att jag var vaken. Så hon satt ett tag och pratade med sig själv. Haha.

Sen gick vi och lade oss och jag sov gott.

Bara deg på söndagen och sen for jag hem. Var skönt att komma hem och bara ta det lugnt.

Vinslöv till helgen. Träningsläger och träningsmatcher. Ska bli kul.

Och dig, dig tänker jag på hela tiden..

- "LOL" -

So long.

När Vickan och jag blev strandsatta i Danmark. Förra helgen när vi var där alltså. Då glömde jag säga en sak. Glömde en person, en väldigt viktig person. En sån VIP-person.

Det är hon den där Mikaela. Mikaela Skullman. Anledningen att jag glömde nämna henne är för att jag trodde att det var en dröm att jag hade fått träffat henne. Det kändes som en dröm. Men det var det inte. Det var på riktigt. Men jag kan knappt förstå det..

Men det var kul att träffa henne. Och riktigt kul att se henne. Känns som att hon har utvecklats. Hon har äntligen börjat tänka. Och träna ordentligt. Även om hon kanske bara springer två vändor på uppvärmningen. Men ändå.

Är kul att se att hon inte slängt bort allt sådär bara.

- "Smulan, du är en stjärna i mina ögon!" -

So long.

Riktigt jävla trött. Det är vad jag är. Inte så konstigt heller kanske.

Igår var det träning i två och en halvtimme. Först inne och sen ute. Sedan hem snabbt och göra sig i ordning riktigt snabbt. Sedan åkte jag till Emelie som fyllde år. Väl där fick jag mat, hemmalagad pizza som var såå god. Sedan fick jag tårta. Den var också jättegod, så när ingen såg tog jag en bit till..

Sedan dracks det en del, dock inte för mig eftersom jag körde (Skulle upp tidigt och jobba idag ju). Malin körde lite bonk, och det gick riktigt fort. Jag var dock inte lika bra, jag sög rent utsagt.

Sedan åkte vi in till stan. Fick stå i kön ett tag, trots att det var VIP-kön. Fick se en bekant till oss bli tagen av polisen. Förstod inte varför, men han måste ha kaxat sig. För så jävla full var han inte.

Väl därinne träffade vi massa folk som vi tjötade med. Tanja och jag tänkte spela någon ett spratt, men så blev icke fallet.

Elin, Tanja och jag släppte loss på dansgolvet. Slängde med håret och riktigt rockade loss. Iaf jag och Elin. Haha.

Sen, efter ett tag, försvann Tanja och då spårade det för mig och Elin. Stod där ute och dansade åså. Sen skulle vi beställa vatten, och eftersom Marcel jobbade tänkte vi göra det av honom.

Så när vi står där och väntar så tar Marcel en näve citroner och kastar på mig, citronerna lägger sig mitt på bröstet. Sedan gör han det vanliga 'L'-tecknet och går vidare. Jag är inte långsam med min reaktion så jag tar upp en näve citroner jag också (de låg precis nedanför bardisken) och när Marcel kommer tillbaka så kastar jag citronerna på honom. Träffar honom i ansiktet. Precis snett över högerögat. Så jävla klockren träff. Kom på i efterhand att om en vakt hade sett mig kasta, bara mig, så hade jag ju kunnat bli utkastad. Men tur var så blev det inte så. 

Så Elin och jag kunde fortsätta rocka loss. Så jävla kul hade vi det. Sen kom Emelie och joinade oss också. Grymma var vi!

Var riktigt längesedan jag hade såhär skoj när jag var ute. Det kändes verkligen som att jag behövde det här.

Sedan fick jag köra hem Emelie, Ron och Elin. Så jag var väl hemma vid halv fyra. Somnade inte förrän efter fyra. Trots det var det inte svårt att gå upp när klockan ringde 07.15 och jag skulle upp och jobba. Men tro mig, det blev jobbigare under dagen. Var ganska okej innan lunch och precis efter lunch, men sen somnade jag när några barn spelade en pjäs. (De andra sa iofs att pjäsen inte var så bra, så jag hade inte missat något).

När jag kom hem sen lade jag mig i soffan med datorn i knäet. Tog väl inte jättelång tid innan jag somnade.. Är glad att jag inte hade träning idag, hade nog inte pallat det.

Och alldeles nyss så ringde Pernilla, eller PP som hon är mer känd som. Var skönt att prata med henne igen, var ett tag sen. Saknar henne. (Men snälla, säg inget till henne. Då blir hon så kaxig)

- "jag skulle vilja presentera min vän, Maria, för dig" -

So long.

Danmark:

- "Han är och tittar på frugan." "Vaddå, det är bara att titta på flugan?"

- "Två fingrar i en smäll" - Maria

- "Sabla tant" - Eddie

- Vi fick se Åsa Eriksson, förlåt Mogensen, spelade match

- "Hon har väl bott här en del tag" - Vicktoria

- "Åsa har fått blåsa" - Maria

- Vickan fick otvättat vatten till sin pizza

- "Smårsvälta, smårsmälta, svårsvälta" - Jeffan hade svårt att säga svårsmälta

- Korga - K O J R A

- Kirkegaard - Kyrkogård

- Kjearsgaard - Kärgård. Vet hon inte att det heter herrgård?

- Akupentur - någon hade lite svårt att stava till Akupunktur

- "Swingersklubb, är det där man spelar glad musik?" - Jeffan

- In under täcket, upp över täcket

- Vickan och Finn fann varandra

- Jävligt mycket mat

- Vickan fick bula under natten

- En töntdag med töntbokläsning, töntkorsordslösning och töntkortspelande

- Hyfärg

- Eddie cyklade lite utanför området

- Vicktoria och Maria skrev sina autografer på båten

- Gjorde allt för att se handbollen på båten

- 4 mål = 400 kr

- "Alla ändringar kostar 25 kr" - på menyn

- Diskokillar i bilen

- Maria beställde 3 portioner fiskfile

- Någon var på toaletten över 15 ggr på en dag

Tack för den här helgen, Vicky ;)

Anledningen till att jag inte kunnat berätta något om denna tripp tidigare är att jag skulle överraska mina vänner i Eslöv, som spelade cup (Euro Cup) i Danmark. Och eftersom några av de läser här kunde jag ju inte skriva något..

Vi åkte i fredags på dagen. Löste korsord och åt mat på båten. Sedan gick vi in i shopen och köpte en liten present till Catta och Mogge. Efter det åkte vi med Jan och tre Skövdespelare till Säby. Jan körde oss till hamnen där vi skulle leta efter lilla Alma. Det gjorde vi ganska snabbt. Vi fick varsin välkomsdrink. Mogge blandade 50/50 och ingen av oss andra klarade av det. Vicktoria drack inte ens upp sin, trots att den blev mer utspädd. Hon skulle på sin medicin.. Yeah right.

Sedan gick vi och åt. VIcktoria och jag tog oss varsin Vitlöksstek med bakad potatis och vitlökssmör. Vi skulle ju ändå inte hångla på några dagar.. Sedan tog vi taxi upp till hallen, det regnade ju så himlans mycket.

Satt och kollade lite handboll. Sen fick jag syn på Eslövarna. Gick över till andra sidan och sa hej. De blev hyffsat förvånade. Satte mig bredvid Lollo och det tog ett tag för henne att se att det var jag.. Sen fick jag en kram och tårar i ögonen. Jävla lipsill. Sedan sa jag hej åså till de andra.

Sedan var det dags för Jennifer att spela match. Hon fick inte spela så mycket, ven var klart godkänd.

Sedan hem och käka chips och sedan gå och lägga sig. Uppstigning för tre i gänget. Tidig match för Jennifer. Hon gjorde mål! Sitt första mål i Skövdetröjan. Så kul, så kul. Sedan kollade vi lite Eslöv och annat. Gick och käkade pizza för att sedan handla sprit och andra nödvändigheter. Upp och kolla handboll igen. På vägen hem till båten var vi lite trötta och hade kul.

Vi gick till en Italiensk restaurang och käkade på lördagskvällen. Snacka om mat, alldeles för mycket. Vi gick därifrån mätta som faan, men hade knappt ätit hälften. Nachos och vitlöksbröd till förrätt. Sedan Oxfile med vitlökssmör till varmrätt. Som man tryckte i sig det sista för att det var så gott.

Efter maten tog Vicktoria, Catta och jag en promenad. Sedan var det dags att sova. Inte lika tidig uppstingen för oss på söndagen. Kollade så många matcher vi kunde se. Finalen var riktigt spännande. Synd bara att Fox tappade där i slutet..

Efter matcherna gick vi hemåt. Käkade inbakade räkor och fiskfilé och sånt. Sedan blev det film. Först var det Svensson, Svensson filmen. Och sen en Jönssonligan film. Efter det var det natti natti. 

Var från början tänkt att vi skulle åka hem efter matcherna men vädret var så dåligt så vi kunde inte ta lilla Alma över sundet. Så då skulle vi åkt tidigt på måndagsmorgonen först, men det gick inte heller. Då skulle vi åka mitt på dagen på måndagen. Det gick inte det heller.. Det hade blåst kuling åså.

Vicktoria och jag var tvungna att komma hem, vi hade ju träning. Så vi skulle ta buss från Säby till Fredrikshamn och sen båten över. Vi gjorde oss i ordning och sen började vi gå mot busshållplatsen. Vi visste inte riktigt vart den låg men hittade en till slut. Då hade vi missat bussen med tio minuter typ. Så vi tänkte vandra vidare, visste inte riktigt vart men kanske skulle vi hitta till Säbys busshållplats. Jag kom på den smarta idéen att om vi ser en svensk bil så liftar vi med den. Flera gånger såg vi inte att det var en svensk bil förrän den kört förbi. Så vände jag mig om i rättans stund och såg ett svensk registreringsnummer. Jag höll ut tummen, så som man gör när man liftar, och han stannade. Jag frågade om han möjligtvis inte skulle till Fredrikshamn och det skulle han. Så vi åkte med honom. Han skulle också med båten och var så snäll att han lät oss åka med på hans biljett. Det kostade bara 40 kr för oss sammanlagt att ändra biljetten. Och det var det värt.

Vicktoria och jag ville så gärna se handbollen, men de visade bara tennisen på båten. Så först tjatade Vicktoria på de i baren att ändra kanal, men det gjorde de inte. Så då gick hon till informationen och de gjorde det. Skam den som ger sig.

Så vi satt längst fram på första parkett och kollade handboll. Lite trist att de förlorade när de var så nära. Och Bella, vilken jävla stjärna hon är. En sån star!

Sen käkade vi middag och löste lite mer korsord. Mamma hämtade oss när vi hoppat av båten, körde snabbt till hallen och vi fick byta om snabbt. Men vi hann i tid till inneträningen iaf.

Och igår efter träningen var man hyffsat trött..

Men nu har jag vilat och är pigg igen. 

Kommer lite smarta kommentarer och roliga grejer åså snart. Så Vicktoria, hold on! 

- "hon har väl bott här en del tag" -

So long.

Vickan, för det första är du störd i huvudet.

Och för det andra kommer du klara operationen och allt som hör därtill galant. Har ju inte kunnat säga något innan eftersom man inte fått prata om operationen.. :)

Och du, du är konstig. Ska du hämnas idag, eller vad är grejen? Jag önskar att jag kunde vara tuff och säga att jag inte bryr mig. Men det kan jag inte. För jag är inte tuff. Och jag bryr mig. Tyvärr så gör jag det. Även fast jag vet att jag inte borde göra det, så gör jag det ändå. Jag vet att det här inte är bra för mig, inte bra för någon egentligen. Så varför håller vi på såhär då? Jag kan inte svara på det, för hade jag kunnat svara på det så hade jag ju också kunnat se till att vi inte höll på med det vi gör.. Men nu är det såhär. Borde kanske egentligen koppla bort allt,  bryta allt och bara gå vidare. Men jag vill inte. Inte nu, inte än. Men snart är det försent. Då kommer jag inte KUNNA göra det, även om jag skulle vilja.

Ja, det är ett hårt liv vi lever..

I helgen blir det Vickan och jag hela helgen. Med lite inslag av Jeffan. Och Catta & Morgan förstås. Och många andra som inte vet om det än. Haha. Så det kommer bli helt underbart.

- "följ dina drömmar, fast på engelska" -

So long.

Knepigare människa får man leta efter..

nynnar på någon gammal tom refräng

tänk om någonting kunde vara

i närheten av bra

den gamla känslan bara gror

ingenting blir längre som man tror

de sjunker in i apati

när alla går förbi

när ingen vet, när ingen ser din ensamhet

när ingen anar vad som sker, när ingen vet

när ingen håller dig hårt, då är det kallt

det är tomt när ingen vet

du känner dig helt transparant

sliten och grå, sådär ointressant

tänk om de visste hur det var

att stå där ensam kvar

I lördags var det fest igen. Den här gången för Patti och Natti. Det var riktigt trevligt, vi dansade och sjöng sam faan. Sedan åkte vi in till stan. Werner, Nattis (Pattis lillasyster) och jag stack till Nivå. Där var det riktigt trevligt. 

Werner och jag gick till Kebaben och åt. Sedan träffade vi Jimman och Adde, som stod och bråkade. Så tog tag i Adde först, och sen Jimman, och drog iväg de. Åkte hem till Jimman på efterfest men nästan alla däckade.. Haha.

Sedan på morgonen var det så jävla kul. Addes alarm ringde flera gånger, bara jag som vaknade. Det var tänkt att Adde skulle gått upp klockan åtta för att han skulle börja jobba klockan tio. Halv tolv frågar Jimman om Adde inte skulle gå upp. Men Adde mumlar något konstigt. Jimman frågar när Adde börjar jobba och Adde svarar: "Kvart över olja". Att jag inte bröt ihop då..

En kvart senare hör vi nerifrån (Werner, Jimman och jag sover i Jimmans loftsäng och Adde sover i soffan nedanför):

"HELVETE!" Och då fattar vi att Adde förstått att han försovit sig. Och han undrar varför vi inte väckt honom. Låter kanske inte så kul för er, men det var riktigt kul: Så Adde gör sig i ordning blixtsnabbt och sedan kör Jimmans pappa honom till jobbet. Eftersom han jobbar på IKEA i Bäckebol så åkte Werner och jag med..

Så i söndags åkte vi runt lite. Först var vi och handlade blomma. Sedan åkte vi ut till Walles grav. Efter det åkte vi till Jonas och hämtade en film. Jag fick hämta filmen själv, Jonas och jag stod och snackade ett tag..

Sedan blev jag avsläppt hemma av Natalie Werner.

Tar det lugnt och fixar lite här hemma. Sedan hämtade Vickan mig och vi gick på bio. Såg Sex and the city. (andra gången för mig, men den är så jävla bra)

Klantig som jag är så förstör jag typ sista scenen för Vickan. Viskar lite tyst till henne att Mr Big är ful. haha. Hon tyckte inte det var lika kul som jag gjorde. Sedan åkte vi och satte oss utanför Emilies hus och hon visade privata delar genom fönstret. Haha.

Vickan parkerade bilen hos sin syster och vi tog vägen om där Veronica hade hoppat. Det var jättefint där. Massa ljus, blommor och grejer. Sedan skildes vi typ åt.

Och idag har jag bara tagit det lugnt. Har tömt mitt skrivbord. Sedan tränade jag och sen dess har jag vart helt slut. Shit asså, förstår inte varför. Det är därför jag skriver så trasigt idag. Egentligen skulle jag väl behöva skriva om allt, för jag fattar knappt vad jag skrivit. Men jag orkar inte, är alldeles för trött. Så förlåt mig.

- "så du ska också läsa till jurist?" -

So long.

När sånt här händer får det en att tänka extra mycket på livet och allt som hör därtill. Som om jag inte hade tänkt mycket på det ändå nu..

Som de flesta redan vet så var det en 18-årig tjej här i Kärra som hoppade från en balkong natten till onsdag. Orsaken är oklar, och kommer nog alltid att förbli. När något sånt här händer då, så nära men ändå så långt ifrån, så börjar man att fundera. Man kanske till och med börjar att diskutera det här med sina vänner, som jag och Vicktoria gjorde idag.

Det finns ingen i hela världen som kan säga: "jag vet hur du känner". För vi alla är olika och har olika relationer med varandra. Och vi alla hanterar saker på olika sätt. Så det är ingen, ingen som kan veta exakt hur någon annan känner.

Jag kan inte hjälpa det, men jag kan bli lite irriterad på folk som helt plötsligt börjar att bry sig nu. Och skriver i gästböcker åså att man kommer sakna den som då gått bort. Men var faan var ni när den personen levde? Att säga att man kommer sakna någon som man inte ens hejar på längre är helt fel!

Men när sånt här händer börjar mina tankar flyga iväg. Tänker på mina absolut närmsta vänner, och vad jag skulle göra om de en dag inte fanns längre. Men det finns inget man kan säga innan att man kommer att göra. För när den dagen väl händer så vet man varken ut eller in, man vet ju knappt vad man gör liksom.

Idag är det fyra år sedan Walle dog. (Egentligen var det igår, den 3e augusti. Men eftersom jag inte har gått och lagt mig än så räknar jag det som idag)

Fyra år. Asså jag kan inte fatta det, kan verkligen inte förstå. Vart tar tiden vägen?

Jag minns dagen som det var igår. Minns nästan exakt vad som hände. Vad som hände innan klockan sex typ har jag inte jättekoll på. (Kan vara för att jag var på riksläger och jag har förträngt alla de stunderna typ).

Men minns i stort sett allt från klockan sex och framåt. Minns hur jag fick reda på att han var död, att han var borta.

Jag satt vid datorn och läste det "Pojke död i mopedolycka". Den klumpen jag hade i magen innan blev riktigt stor och jag ville spy. Men jag gjorde inget, satt helt still och helt tyst. Mina ögon bara rann. Såg i ögonvrån hur Jessica ställde sig i dörröppningen till datorrummet och frågade vad det var med mig. Jag sa inget, utan pekade bara på skärmen..

Usch. Får ont i magen bara jag tänker på det. Har fortfarande svårt att tro det. Kan ibland tro att han ska komma tillbaka, med ett leende på läpparna..

Var ute på graven idag. Lade dit tre vita liljor och ett kort:

"Vi saknar dig...

Underbar och älskad av alla

Maria & Elin"

För det är sant. Han var underbar. Och han var älskad av alla.

Saknar honom något så otroligt. Ingen kan förstå..

- "I know you're still living your life after death" -

So long.

Okej, kanske inte allt. Men ändå.

Kroatien (13-20 juli) var underbart. Det regnade två halva dagar, sen var vädret underbart. Vattnet var varmt, maten var god,

Vad gjorde vi då? Vi var ute och sprang, vi gjorde styrkeövningar, vi solade, vi badade, vi var inne i Zadar för att träffa Jimman och hans kompisar, vi var inne i Zadar för att shoppa, vi spelade kort, vi spelade yatzy, vi läste böcker och hade det helt underbart. Var så skönt att bara komma iväg och ta det lugnt. Att inte åka iväg och supa sönder sig. Det är inte riktigt min grej. Det tråkiga med resan var bara att en vecka kändes så kort, men det räckte nog ändå.

Hade det jättetrevligt, men kan man ha annat med Jessica? Tror inte det nej.

Men sen, när jag kom hem. Då var jag hemma i 45 minuter, packade upp och packade om. Sedan åkte jag till Jeffan, stannade på landet på vägen för att säga hej till mormor och kusin. Sedan åkte vi ut till båten. Var ute med den i 5 dagar (20-24 juli) och hade det underbart. Det var Jeffan, Catrin, Morgan, turkungen och jag. Solen sken hela tiden och maten var super. Sällskapet var det bästa. Kan man ha det bättre typ?

Sedan till landet igen och hälsa på andra kusiner och släktingar.

Det var trevligt.

På fredagen (25 juli) kom Ia upp hit för att hälsa på mig. Vi lagade skitgod mat och sedan åkte vi iväg för att bada och sola lite. Det var riktigt skönt.

På lördagen (26 juli) var det fest, i Olofstorp. Jimman och Moses fyllde 20 år och Alex McFeet skulle ju flytta till USA så de hade fest ihop. Riktigt trevligt. Blev ett jävla åkandes för mig, men hade riktigt jävla kul ändå. Fast sen åkte vi in till stan ändå, till Trädgårn. Där var det också riktigt kul..

- "jag trodde det var brandsläckaren som lät" -

So long.

Så ja. Nu var det gjort. Alla saker har blivit flyttade, hem till mamma och pappa i Kärra. Det var inte alls kul att lämna lägenheten helt tom, eller att låsa dörren en sista gång. Fy faan. Och inte blir det lättare av att kompisarna säger att de kommer att sakna mig. Fy faan.

Det jobbigaste är inte att packa och flytta allt, som de flesta kanske tror. Utan det är jobbigt att lämna livet därnere; träningarna, kompisarna, staden, byn.. Ja, allt.

Jag vill inte. Vill inte, vill inte, vill inte..

Jag kommer sakna alla underbara vänner därnere.

- "ni kommer alltid finnas i mitt hjärta" -

So long.

Jag orkar inte. Inte just nu iaf. Har varit borta i två veckor och har väl en del att rapportera om. (först Kroatien med Jessica, sen båten med Jeffan och sen festen igår. med massa underbart och härligt folk. de lila chinosen gjorde sitt, om man säger så..)

Plus att det är mycket som händer nu, i och med flytten och klubbytet åså. Så när jag har landat kommer det något. Jag vet inte när och vad. Men jag lovar att jag kommer tillbaka, och det är nog hyffsat snart ändå. För vet att vissa, Pernilla bland annat, har svårt att leva sina dagar utan mitt bloggande. Men Pernilla, håll ut, jag kommer snart tillbaka.

Det är tugnt nu. Jävligt tungt. Inte bara ögonen. Utan även benen, hjärtat, huvudet.. Ja, hela kroppen är tung nu.

Men som sagt, jag tar mig igenom detta. Jag vet att jag gör det, jag har inget val.

Cause I'm a survivor!

- "är det +90 till Sverige?" -

So long.

Nu du. Nu är det nära. Riktigt nära. Och jag är spänd, förväntansfullt spänd. Inte sådär nervöst spänd eller oroligt spänd.

Utan sådär positivt spänd. Ska bli så roligt, så skönt, så underbart.

I morgon vid den här tiden sitter vi antingen på balkongen och njuter eller på någon restaurang någonstans.

Längtar, längtar.

Nu blir det inget skrivande på en vecka eller två. Så Pernilla, Kikki och Bettan, ni får hålla ut!

Och Vickan, ha det så kul i Åhus. Ta det lugnt med spriten! ;)

- "du är solen i mitt liv" -

So long.

Nu äre bara tre dagar kvar. Fast egentligen kan man säga att det är två dagar kvar bara. För denna dagen har ju redan gått. Så om tre dagar har jag legat på playan i Kroatien med min kära mor och far och min kära vän Jessica. Ska bli så skönt. Bara massa deg och ta det lugnt. Lite träning också. Men inget supande. 

Visst, kanske tar en och annan öl. Men åker inte på någon såndär supar-resa som många andra gör. Det är inte min grej riktigt. 

Känns så jävla skönt att bara komma iväg, iväg från allt, och bara koppla av. Ska bli så skönt att komma ifrån flytten och allt. Även om jag måste ta tag i det så fort jag kommer hem. Men när jag är därnere ska jag inte ägna det en tanke. Inte en enda tanke!

Ska bli så skööönt.

 

you and me in Croatia, babe. det kan inte bli annat än toppen.

- "undrar om Aleks ser mig nu?" - 

So long.

Kändes lite tungt att lämna lägenheten idag efter att ha packat ner lite i flyttlådor. Det känns som att det snart är dags, dags att lämna ifrån mig lägenheten. Usch, vill inte ens tänka på det. Börjar bli riktigt jobbigt.

Vill ju inte lämna egentligen. Men som alla förstått så har jag ju inte haft något val. Och jag vet att jag har tagit rätt beslut och att jag förmodligen inte kommer att ångra beslutet. Men trots det är det jobbigt. Kommer sakna att bo ensam, att träna därnere (både i hallarna och på gymmet). Och framför allt kommer jag att sakna tjejerna. Alla de underbara tjejerna. ( och Lasse)

Näe, usch.. :'(

- "vi försöker och försöker, men får ingen utlösning" -

So long.

Idag är det din dag. Din dag, och ingen annans.

Vi hade firat dig, festat i massor och haft det riktigt roligt. 

Det hade varit för jävla bra, det vet jag!

Men så är inte fallet, det går inte.

För du är inte här, med oss. Du är någon annanstans.

Någonstans långt härifrån. 

Men samtidigt som du då är så långt borta, känner jag dig väldigt nära.

Jag känner dig hos oss, även fast jag varken ser eller hör dig.

Du kommer alltid att finnas kvar i min tanke, i mitt minne.

Det finns tre dagar jag tänker på dig extra mycket, mycket mer än annars.

Det är den 7 juli, din födelsedag.

Det är den 3 augusti, dagen du lämnade oss.

Det är den 16 augusti, dagen du begravdes.

I

Grattis på födelsedagen..