dreams are coming true?
Har jobbat och tränat idag. Packat också. Efter träningen stack vi till Grappa. Förutom jag själv så var det Lasse, Johanna, Anna, Emma, Ia, Lollo och Fany (som förövrigt varit på besök i den stora staden i en vecka eller två, men återvänder till ?the reality? på måndag). Jag hann bara ta mig ett glas och sedan gick jag mot tåget. När jag kom till Malmö satte jag mig på Burger King och käkade. Så Ia kan vara lugn, jag har fått i mig mat nu så jag överlever.
Sitter på bussen nu, bussen har precis lämnat Helsingborg. Så nu är det två och en halvtimme kvar till jag kommer fram till kära Götet. Önskar att det fanns internet åså på bussar som det finns på tåg. Då hade tiden gått ännu snabbare än vad den redan gör. Och då hade jag kunnat publicera detta inlägget direkt. Nu måste jag istället vänta till dess att jag kommer hem, eller till imöra. Nu kanske man undrar varför jag skriver nu då, om jag ändå inte kan publicera det. Jo, för att jag har för det första inget att göra. Och för det andra har jag mycket i tankarna och måste skriva av mig.
Idag pratade jag med Bjarne. Han erbjöd mig jobbet som sportchef. Haha.
Men det var inte det som var de viktiga i det samtalet. Det var en annan sak som han sade, en sak som gjorde mig oerhört glad. Kan inte riktigt ännu berätta vad han sa. Vill inte lämna ut något såhär. Men det han sa fick mig att vilja hoppa upp och ner av lycka, även om inget ens är så nära som nästan bestämt. Men ändå.
Och nu vill jag inte att ni andra tar detta på fel sätt. Jag trivs jättebra i den situationen jag befinner mig i nu. För första gången på länge känner jag mig lycklig. Okej, lycklig är väl kanske fel ord. Men jag känner mig iaf inte olycklig, så kan vi säga. Jag mår jättebra och trivs verkligen som fisken i vattnet. Men det känns ändå som att det är något som saknas. Jag har inte känt mig hel, och det har förmodligen påverkat min handboll. Men HON kan få mig att känna mig hel. Hon är som Puff i Piff & Puff, som Anka i Kalle Anka, som Lasse i Johanna & Lasse. Ja, ni förstår, hon behövs för att det ska vara rätt.
Men som sagt så är absolut INGENTING bestämt. Men jag lever på hoppet. Kanske förgäves?
Får ta mig ett snack med en annan också..
Och det sjuka är att vi har skojat om detta tidigare. Har inte ens vågat drömma om att det skulle ske.
- "han sken upp som en sol när du hälsade" -
so long.
