it's not fair

faan också.

det har hänt. det som inte fick hända, men som man visste skulle hända. hoppet är det sista som sviker än, heter det ju. och det stämmer också.
men nu är det som det är och det är inte kul. och det är inte rättvist. och jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till.-

och det värsta är att jag inte kan vara med henne, nu när hon behöver mig som mest.. faan då.

han var underbar, det var han. och jag kommer alltid att minnas honom med glädje. är glad för den tid jag har fått med honom, är glad att jag fått lära känna honom.

det är orättvist! och jag sitter här och bara svamlar. vet varken ut eller in. vet inte vad jag gör.
det snurrar och jag skakar. tappade matlusten också. jävla skit.

allt annat känns nu så fjuttigt..

R.I.P.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0