footballplayer

Kan ha varit den bästa helgen på riktigt länge. Verkligen.

Började med vinst. Tredje raka nu. Att jag blev petad av Annie gjorde därför inte så mycket. Inte heller att jag fick spela både vänster och höger kant. Men det som gjorde något var påhoppet efter matchen. Pallar inte sånt. Förstår inte varför. Visst, man kan skämta och dissa varandra. Men man håller en viss nivå och går inte på slag under bältet. Någonstans drar man gränsen, det borde man förstå.

Men iaf. Jag sket i det sen, jag var så laddad för kvällen. Åkte därför hem och duschade. Sen väntade jag på Annie. Jag väntade och väntade. Blev så jävla hungrig att jag tryckte i mig förrätten innan hon kom. Men väntade faktiskt med varmrätten tills hon kom. Sen käkade vi. Linn kom också, och de delade efterrätt. Sen började jag fixa mig, skulle locka håret. Efter en stund dök Maria upp och de andra började också göra sig i ordning. Efter Melodifestivalen gick vi ner till mina päron och de andra (mor och far hade fest). Därnere hade vi tequilarace, vi dansade och sjöng också. Så jävla roligt. Jag lärde Eva hur man dansar nuförtiden.. Haha. Det var riktigt jävla roligt hemma hos oss, vet att alla tyckte det.

Sedan åkte vi in till stan och vände typ. Träffade Vickan och Seffa. Undrar hur Seffa mår idag, haha.

 

Vaknade vid elva tiden. Halv tolv får jag ett sms av PG där hon frågar om jag har lust att spela fotboll. OM jag har liksom! Hon berättade att hennes systers lag, Färjenäs, behövde spelare då de var några korta till matchen. Och då tänkte Emelie på mig eftersom jag spelat innan. Så jag ställde upp, såklart. Och det ångrar jag inte en sekund. Var så jävla roligt. Träffade några tjejer jag spelat med tidigare, som dock inte kände igen mig. Ulles min när hon förstod att jag var jag är obetalbar.

Matchen gick väl inte jättebra, förlorade med 7-1. Men för mig gjorde det inte så mycket. Jag var i lyckorus hela matchen, jag sprang och slet som en jävel. Och det var riktigt jävla härligt att spela igen. Min insats då? Jo, den var bra. Det måste jag faktiskt erkänna. Jag sprang och var ju typ överallt. Har glömt av hur jobbigt det är att springa runt där på mittfältet, var ju trots allt 5 år sedan jag spelade en fotbollsmatch.. Och det var riktigt kul att de flesta tjejerna berömde mig och sa att jag var bäst på planen, och det kändes verkligen som att de menade det.

 

Så nu sitter jag här hemma. Har fortfarande lyckorus och är ganska trött. Kommer nog ha hyffsad träningsvärk imöra. Men det är det absolut värt. 

Ska snart äta, sen kommer Natta och plockar upp mig. Vi ska åka in till stan för att gå på bio med Mayra, Rickard och kanske några andra. Har ingen större koll. Jag lär väl säkert somna på bion, är helt slut. Kanske ska ta mig en tupplur?

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0