One last breath

Något som jag redan känner att jag saknar med handbollen är efter träningen, när Palle ska köra mig hem. Då satte vi oftast på One last breath med Creed. Sedan sjöng vi (okej, vi kanske skrek ibland) så högt vi bara kunde. Stackars Martina de gånger hon åkte med..

Lika synd var det också om Jeffan när vi åkte upp till Torsby. Då satt Pauline och jag där fram, Jennifer där bak. Jag var DJ. Det var Palles musik och inte många låtar föll Jeffan i smaken. Så där satt vi där fram och skreksjöng. Bland annat till Chop Suey med System of a Down. Jeffan satt där bak och bara skakade på huvudet. Dock var hon inte förvånad eller överraskad över vårt beteende, hon känner ju oss så bra..

Tänkte iaf bjuda på Creed låten. Tycker den är så bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0